Jag trodde att jag gillade skölpaddor. Del 1.

10Jul09

En liten flicka satt i sitt rum, hon visste inte mycket om livet. Kanske visste hon att om man ramlar på gatan kommer folk titta och kanske skratta, och sen  efteråt kommer man få ett sår på knät som kommer påminna om händelsen ända tills såret blir läkt. Kanske visste flickan att om hon skulle tappa sin nalle skulle hon bli otroligt ledsen och kanske, kanske visste hon att om någon i hennes närhet skulle försvinna skulle hon med all sannolikhet bli ännu mer ledsen än om nallen försvann. Men mer än så visste hon inte och hon visste absolut inte hur det kändes och vad känslor faktiskt kan göra med än. Men en sak vet hon och det är att hon vill ha ett djur, gärna en vit kanin med stora mjuka öron.

Hon satt i sitt rosa rum, ett sånt där rum som varenda liten flicka skulle önska sig, ni vet ett rum med hyllor där dockor satt och tittade ner tvärs över väggarna, en himmelssäng över sängen, ja en sån där vit. En stor mjuk matta på golvet som man kan ligga och vila sig på när sängen är alldeles för långt borta och leksaker i lådor, rosa lådor med guldiga initialer  på.

Just den här dagen var en dag som började som vanligt och som också höll i sig i vanlig ordning ända tills på kvällen då när hennes pappa kom hem ifrån en resa. Mamman och pappan ropade in flickan i köket. På bordet stod en vit låda med små hål i. Flickan tittade undrande på både föräldrarna och på lådan. Hon frågade försiktigt ”Vad är det där?” Mamman och pappan log sitt bredaste leende och sade ”Titta själv, vi vet hur mycket du har velat haft ett just en sån här” Flickan gick fram till bordet med stora blåa ögon, inombords flög det runt små små rosa bollar upp och ner som kittlade magen och hennes mungipor gick inte att ta ner fast än hon verkligen försökte. Hon klättrade upp på en utav de höga stolarna som stod närmast lådan. Hon tog tag väldigt försiktigt i locket på lådan och lyfte sakta av det.

Leendet höll i sig men inte alls med samma glöd som förut utan mer ett leende som hade en utsida men en helt annan insida. I lådan låg det en mörkgrön, hård sköldpadda. Ingen mjuk vit kanin som flickan hade velat haft hela sitt liv. Besvikelsen tog tag i hennes hjärta. Mamman sa ”men ska du inte hålla den?” flickan log mot sin mamma och tog upp den med sina små händer. ”Ja vi vet ju hur mycket du har velat haft ett husdjur” sa mamman. Flickan tittade på sköldpaddan, den var kall och hård, inte alls mjuk som en liten kanin hade varit. Hon vände sköldpaddan så de tittade på varandra med fyra ögon, flickan tittade med avsmak på det lilla djuret som nu var hennes egna. Flickan kramade sin mamma och pappa, hon sa att det var den finaste sköldpaddan hon någonsin hade sett och sedan sprang hon in med lådan till hennes rum.

Flickan stängde dörren bakom sig, hon ställde lådan på golvet och satte sig i sängen. Många tankar for i hennes huvud. Varför fick just jag en kall gammal sköldpadda när jag ville ha en vit mjuk kanin? Varför var det just jag som skulle ha den fruktansvärda oturen?

Flickan gick ut ur sitt rum, gick och borstade tänderna, satte på sig pyjamasen och gick och sade godnatt till hennes föräldrar och tackade änu en gång för den fina sköldpaddan. Hon gick in i sitt rosa prinsessrum igen. Flickan tittade knappt på den vita lådan på golvet. Hon släckte lampan bredvid sin säng, la sig på magen och somnade.

Filed under: aj.   |  Leave a Comment